Oväntad vändning på dagen

Idag skulle jag till Sandviken och jobba - hade jag tänkt mig.
Hann halvvägs så ringde det från dagis där Signe satt och grät vid frukostbordet för att hon hade så ont i nacken.
Hon hade lite ont direkt på morgonen också, men det trodde vi bara var lite stelhet efter en natt i konstigt läge på kudden, men så var alltså inte fallet.
Åkte till dagis så fort det gick och plockade upp en sned Signe och en sprallig Anton, för han ville så klart med hem.

Sjukvårdsupplysningen i Malmö, dit jag blev kopplad, tyckte att man skulle ta det lugnt och vänta på att det skulle bli värre innan man gjorde något. Men fortfarande efter lunch så hade hon minst lika ont som på förmiddagen, så efter mycket om och men fick vi en tid på Linden i Bergvik 13:45.
Den läkaren var både trevlig och bra (tyckte Signe också), men han ville att nacken skulle röntgas innan han petade och kände, och inte fasen finns det sån utrustning där int'. Så det blev till att åka in till Söderhamn och ta några bilder, sen upp till jourmottagningen där vi skulle få någon form av utlåtande.
Väl där så visade det sig att de hade tre timmars kö! Kul tänkte jag och kände min mage kurra, och ungarnas gjorde detsamma... Fast Christer på Linden var bussig och stannade kvar lite extra så han skulle hinna titta på det hela igen, så det var bara att sätta sig i bilen och dra iväg till Bergvik igen.
Där hade de en patient som uppenbart hade problem med sig själv, skrek och pratade på ett för mig okänt språk. Såg nästan ut som han predikade livligt (om det nu går). Ungarna blev lite konfunderade och ryggade tillbaka, men vi fick som tur var komma in på ett rum direkt bara för att slippa honom.

Men när allt till slut var klart så vet vi i vilket fall att det inte är något knäckt i nacken på henne. Lite osäkert om det är en infektion i lymfkörtlar eller om det är musklerna som fått sig en snyting. Hur som helst alltså inget brutet och ingen hjärnhinneinflammation.

Det var min dag det. Hur har din varit?