Varje gång jag ska åka med tunnelbana eller liknande i Stockholm så känner jag mig som en riktig lantis. Ingen koll på något och irrar omkring mellan perronger och tvekar på om det tåg som står där verkligen är det jag borde kliva ombord på.
Tur att jag just lantis jag är, men det vore ju kul om man någon gång kunde känna att man smälter in bland de andra stressade storstadssjälarna.
Men å andra sidan så vet jag inte om jag verkligen vill vara här så ofta att jag kommer så långt. Då skulle jag nog avlida av allt folk, för att inte tala om bilköerna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar